Titicacasjön – gryning, sjöodjur och vassöar

Ni måste se soluppgången. Den är fantastisk, sa de i receptionen när vi checkade in på hotellet. Det får vi se, tänkte jag, och frågade artigt vilken tid det handlade om. Jag hade inga planer på att stiga upp så tidigt. På grund av den höga höjden som man oroligt och drömde lustiga drömmar så man behövde all sömn man kunde få. Men tidigt på morgonen vaknade jag och tittade på klockan. Jag kände mig klarvaken och smög upp ur sängen, tog med mig mobilen och kameran och tassade fram till fönstret. Klockan var 4.30 när jag tog den första bilden med mobilen. Jag stod halvnaken bakom gardinen i säkert en timme för att inte väcka mitt resesällskap. Jag var helt betagen av utsikten.

Titicacasjön

Titicaca är den högst belägna navigerbara sjön. Den ligger på ca 3800 meters höjd över havet. Det finns fler sötvattensjöar som ligger högre men de har ingen färjeförbindelse. Det tog 6 år för dem att bygga en båt som fraktades i bitar över Anderna från England.

Isla los Urus – flytande vassö – Suma Chaulla

”Kamisaraki”, sa kvinnan leende, när vi steg iland. ”Waliky”, svarade vi artigt, och hoppades att vi sa rätt. Vi steg försiktigt fram i den sviktande vassen. Det var en solig men kylig dag och kvinnorna på ön klev barfota runt i den fuktiga vassen.

På ön berättade de om hur de levde och vi var välkomna in och hälsa på i deras små hus. De visade hur man bygger en vassö och berättade hur man med jämna mellanrum måste bygga på med ny vass. Man kunde känna hur vassen under fötterna följde vågornas rörelser. Det var verkligen ett mycket annorlunda sätt att leva på.

Grunden till ön är byggd av rotklumpar som man binder ihop. Sedan lägger man den gröna delen av vassen omlott över rötterna. Det vita på vassen äter man. Guiden berättade skämtsamt att om man inte vill hamna i Bolivia under en blåsig dag måste man förtöja ön.

Som besökare fick man prova deras kläder och båtar. De dukade upp souvenirer över hela ön och vi stödköpte ett par vantar. Det är lite tragiskt att de ska behöva sälja souvenirer, kan jag tycka. De borde få tillräckligt mycket pengar för att ta emot turister i stället.

Presenter till barnen

Vi hade tagit med oss presenter till Peru som vi tänkte gett till folket ute på ön. Vi hade små leksaker, pennor och block. Dessutom hade Lensway varit väldigt generösa och skänkt fina solglasögon. Innan vi åkte ut på ön fick vi veta att det inte är bra att skänka saker ut till öarna. Det är lätt att det kommer genom vassen ner i vattnet och skräpar ner sjön. De berättade att det är bättre att man köper frukt till barnen om man vill skänka något. Presenterna som vi hade med oss delades istället ut som julklappar i en fattig by på fastlandet.

Området bestod av många öar. Vi besökte två av dem. På den andra ön fanns möjlighet att köpa en stämpel till passet eller lite fika. Vi passerade ön med skolan. Där fanns även kyrkan och en förskola. Tyvärr besökte vi inte den. Det hade varit intressant att få titta lite närmre på.

Sjöodjur

Vår guide berättade att det tyvärr inte fanns fisk i sjön längre. Uros-folket levde av fisk förr i tiden men det gick tyvärr inte längre. Däremot passerade vi ett stort område där de hade sina grisar och andra djur. Precis som i Loch ness har det gått många rykten om att det skulle finnas sjöodjur i Titicaca-sjön. Man har upptäckt att det finns ett djur som lever långt nere i djupet. Det är en stor vattengroda. I Bolivia har man byggt ett jättestort undervattensmuseum för att visa att det inte är en legend utan att det verkligen finns ett ”sjöodjur”.

Taquile – de stickande männens ö

Lunchen skulle vi äta på ön Taquile. Vi promenerade en bit upp på ön för att komma till lunchrestaurangen.

Alla satte sig på samma sida av långbordet som stod uppdukat. Ingen ville sitta med ryggen åt den fina utsikten. Under bordet hade vi sällskap av en liten kanin.

Under tiden som vi åt fick vi veta mer om de stickande männen. Hantverket är tydligen så unikt att det är med i UNESCOs världsarv. Männen använder oerhört smala stickor så att det blir väldigt tätt när de stickar.

Innan det var dags för avfärd hann vi sitta en stund i solen på torget en bit bort från restaurangen. Ovädret kan tydligen komma snabbt för helt plötsligt skyndade guiden på oss eftersom det tornade upp sig vid horisonten. Det var höga vågor den första biten men sedan lugnade det ner sig och vi kom tillbaka till Puno som det var tänkt.

Sammanfattning av resan till Peru

Vi bokade en resa till Sydamerika genom Inca-tours i Malmö. Vår första etapp på resan var Peru. Vi landade i Lima och sov två nätter där innan vi fortsatte till Cusco. I Cusco hade vi tre nätter totalt på samma hotell (två före heliga dalen och en efter). På vägen från Cusco till Machu Picchu stannade vi en natt i heliga dalen. Efter vår sista natt i Cusco fortsatte vi med en av världens vackraste tågresor till Puno vid Titicaca-sjön. De två nätterna där blev våra sista i Peru innan vi fortsatte vidare till Chile.